I spåren av Sankt Olav. Pilgrimspodden.

I spåren av Sankt Olav. Pilgrimspodden.

By Nils Johan Tjärnlund
Om pilgrimsvandringar, historia och kultur längs Sankt Olavsleden mellan Selånger och Trondheim. Programledare: Nils Johan Tjärnlund.
More places to listen

More places to listen

Avsnitt 6: Nytt ljus på runstenarna
I Pilgrimspodden träffar vi en av Sveriges ledande runforskare som berättar om runstenar och vad de kan avslöja om livet under vikingatiden. Magnus Källström är docent i nordiska språk och verksam forskare vid Riksantikvarieämbetet och arbetar just nu med att sammanställa en vetenskaplig utgåva om runskrifter i Medelpad. Magnus blev intresserad av runskrift redan i tonåren och tyckte det var spännande att ”knäcka koden”, att kunna läsa och förstå runalfabetet. Förmodligen föddes runskriften redan vid tiden för Kristi födelse och uppstod som en variant av det latinska alfabetet som importerats till Nordeuropa. En av de tidigaste belagda runinskrifterna norr om Dalälven är den så kallade Forsaringen, som dateras till 900-talet. Ringen innehåller en lagtext och är förmodligen en edsring som användes på tinget. På 1000-talet uppstod en explosion av runstenar, främst i Mälarlandskapen. Förmodligen manifesterar de flesta av runstenarna övergången till den nya kristna tiden. I kustområdet runt dagens Sundsvall finns en påtaglig koncentration av runstenar. De flesta härstammar från 1000-talets första hälft, den tid då kung Olav började hyllas som helgonet Sankt Olav. Runstenarna finns nära de rikaste gårdarna och följer de centrala vattenvägarna, Ljungan och Selångersån. Ofta placerades de nära stranden så att de skulle kunna ses av de sjöfarande. I Medelpad finns 14 runstenar bevarade och ytterligare några runstenar är försvunna. Traditionellt har man räknat med att det har funnits 18 runstenar. – Men sannolikt fanns det ännu en runsten i Skön, så det ger sammanlagt 19 stenar. Dessutom kan det ha funnits åtskilliga stenar som vi inte har hittat, säger Magnus Källström. En av de försvunna runstenarna fanns vid Selångers gamla kyrka. Den försvann spårlöst på 1700-talet och alla ledtrådar är välkomna i jakten på att hitta den.  Magnus Källström lyfter också fram personerna bakom själva ristningarna. En skicklig runristare vid namn Åsmund Kåresson står bakom ett stort antal runstenar i Uppland. Men den ålderdomliga runskrift han använder var vanlig i Medelpad och Magnus spekulerar i att Åsmunds ursprung fanns där. Runstenen i Attmar nära pilgrimsleden kan ha varit ett av Åsmunds ungdomsverk. De bevarade runtexterna utgör bara toppen av isberget, säger Magnus Källström. Runor användes i vardagen för att skriva korta meddelanden, inköpslistor och ordlekar. Man kan jämföra med vår tids sms och chatt – även det korta texter som oftast försvinner spårlöst. – Idag finns bara cirka 7000 kända runinskrifter i hela världen, och det måste vara en ytterst liten del av allt som en gång skrivits. Man skrev bland annat på trä, näver och djurben och ibland hittar man sådana fynd vid utgrävningar i medeltida stadskärnor. Exempel finns från Bergen och Trondheim. Det ökande intresset för pilgrimsvandringar kommer förhoppningsvis att leda fram till en ökad nyfikenhet även på runstenarna, till exempel utmed Sankt Olavsleden. säger Magnus Källström.  – Runstenarna är fascinerande minnesmärken. På Frösön i Jämtland står Sveriges nordligaste runsten, som handlar om hur Jämtland kristnades. Den har likheter med den stora runstenen i Jellinge som berättar om hur Danmark kristnades under kung Harald Blåtand.
1:02:39
October 1, 2019
Avsnitt 5: Höjdpunkter och visioner för Sankt Olavsleden
I detta avsnitt av Pilgrimspodden besöker vi Östersund och hör om höjdpunkter och framtidsvisioner för Sankt Olavsleden, världens nordligaste pilgrimsled som sträcker sig mellan Selånger i Medelpad och Trondheim i Tröndelag. Här finns en tusenårig historisk tradition, storslagen natur och omväxlande landskap som lockar vandrare från hela världen. Pilgrimsleden håller på att utvecklas till en ekonomisk motor och inger framtidstro, inte minst i Norrlands inland. I programmet berättar projektledaren Putte Eby och projektsamordnaren Marica Hamberg om det spännande arbetet med att utveckla Sankt Olavsleden och avslöjar några höjdpunkter och dolda pärlor. Putte Eby nämner bland annat att pilgrimsleden till Nidaros var ett av de stora målen för internationella pilgrimer under medeltiden.  – Historien ger en svindelkänsla ibland, som till exempel fynden av pilgrimsmusslor från Santiago de Compostela i medeltida gravar på Frösön. Det visar på ett internationellt utbyte. Kanske var de som ligger begravda där pilgrimer från Sydeuropa, eller skandinaver som hade varit på vallfart i södern, säger Putte Eby. Marica Hamberg lyfter fram tystnaden och stillheten längs delar av Sankt Olavsleden som en attraktion. – Det finns ett ständigt brus i vår tid och alltfler människor glömmer bort vilka de är. Det behövs en avskalad tystnad för att hitta fram till sig själv. Att vandra längs en stig som andra människor har gått i tusen år kan bli befriande och en milstolpe i livet, säger Marica Hamberg. Genom Sankt Olavsleden sammanförs nationaliteter från hela världen och det sker minnesvärda möten, inte minst mellan vandrare och bybor utmed leden. Det inger en känsla av stolthet för hembygden och kan bidra till att fler vill bo och verka i glesbygdskommunerna. – Kommer man härifrån ska man sträcka på benen och jag ser bara möjligheter med Norrlands inland – det är hit människor kommer att vilja komma i framtiden, säger Marica Hamberg. Intresset för entreprenörskap och företagsamhet är växande. En viktig del av projektarbetet går nu ut på att hjälpa företagare, inte minst nyföretagare, med utbildning om lagar och regelverk som en hjälp vid etableringen längs Sankt Olavsleden. Ett mål är att det ska finnas logimöjligheter var tionde kilometer. Dessutom skapas förutsättningar för många andra näringar inom mathantverk, upplevelser och service. – Inför det stora tusenårsjubileet 2030 är visionen att 10 000 pilgrimer ska vandra längs Sankt Olavsleden till Trondheim, säger Putte Eby. Programledare: Nils Johan Tjärnlund.
45:56
August 29, 2019
Avsnitt 4: Småkungadömen i Medelpad
I kustlandet runt dagens Sundsvall finns en exceptionell rikedom av stora gravar och fynd från järnåldern. Högom, Maland och Nolby/Kvissle är platser som visar på en koncentration av makt och status.  I Pilgrimspodden träffar Nils Johan Tjärnlund arkeologerna Margareta Bergvall och Ola George från Västernorrlands museum som berättar om människorna och livet som levdes här för mellan 1000 och 1800 år sedan. Hur såg kontakterna ut mellan kustlandet i dagens Medelpad och andra geografiska områden? Och vilken betydelse hade dessa platser under övergången till kristen tid då kung Olav landsteg i Selånger på sin sista färd? Vi besöker den unika fornlämningsmiljön runt Nolby och Kvissle i Njurunda, som på järnåldern var nästan som en ö vid Ljungans utlopp med rika bosättningar och en strategisk hamn. Vattenvägarna var centrala med handelsförbindelser bland annat västerut till Jämtland och Norge och söderut till Mälardalen.  – Det är en viktig plats där älv möter hav. Här finns många biotoper och det har varit en tydlig kontinuitet åtminstone sedan bronsåldern, säger Margareta Bergvall.   – De äldsta spåren av odling i närområdet går ända tillbaka till stenåldern, ca 2 700–2 500 före Kristus, berättar Ola George.  I Jämtland förekom omfattande järnframställning och delar av järnhanden kontrollerades i kustlandskapet i dagens Medelpad. Det finns även fynd av förhistorisk slagg i Njurundatrakten som tyder på att järnframställning förekom även lokalt, enligt Margareta Bergvall.  Under århundradena i början av vår tideräkning växte det fram stormannagårdar vid Kvissle. En blomstringstid inföll särskilt under 300- och 400-talen. Om det vittnar mäktiga gravar, bland annat Norrlands största gravhög i Nolby som är 40 meter bred och 6 meter hög. Några arkeologiska undersökningar har inte gjorts i modern tid, men i början av 1900-talet upptäcktes i samband med bygget av Ostkustbanan bronskittlar från Rhenlandet och fragment av glasbägare och guldmynt från romarriket.  Inte långt från Njurunda ligger Högom i Selånger med den berömda hövdingagraven från cirka 500 e. Kr. med några av de rikaste fynden i Europa från folkvandringstid. Föremålen kan ses på Sundsvalls museum. Förmodligen fanns nära kontakter mellan Nolby och Högom och kanske skulle nya arkeologiska utgrävningar kunna avslöja fler rika fynd även i Njurunda.  Under vikingatiden ändrades byggnadsskick och gravskick och därför finns färre fynd från den tiden. Men det finns tydliga spår av övergången till kristen tid, bland annat en runsten och ruinen av det märkliga Kvissle kapell, en sorts ”privatkapell”. Kyrkobyggandet krävde stora resurser och det talar för att det var samhällets elitskikt som måste ha initierat och bekostat kyrkobyggen på eller i anslutning till sina gårdar. Kapellet i Kvissle kan ha anlagts redan under 1100-talet som en egenkyrka till byggherren och hans familj och kan vara en av de äldsta stenkyrkorna i Norrland.  Programledare: Nils Johan Tjärnlund.
49:52
July 31, 2019
Avsnitt 3: Politik, kyrka och filosofi i medeltidens Europa
I det tredje avsnittet hör vi om vad förtroliga biktsamtal kan avslöja om relationen mellan kyrka och kungamakt under medeltiden. Vi träffar Biörn Tjällén, historiker vid Mittuniversitet i Sundsvall, som forskar om politik, kyrka och filosofi i medeltidens Europa. – Vi lever fortfarande i ett samhälle som i hög grad är format av medeltiden. Då lades till exempel grunden till de politiska parlamenten och till våra universitet, säger Biörn Tjällén. Under medeltiden satte kyrkan sin prägel på samhället och vardagslivet på ett sätt som kanske är svårt att föreställa sig i nutiden. Kyrkan var en politisk maktfaktor och bidrog till att utveckla det politiska tänkandet.  Biörn Tjällén berättar bland annat om den roll helgonkulten och vallfartsorter hade för att legitimera politisk makt och status. Ett exempel är Olavskulten som formades runt Sankt Olav med pilgrimsfärder till Nidaros, och ett annat exempel kulten av Sankt Erik som växte fram i Uppland i slutet av 1100-talet. En symbolisk händelse som band samman kyrkan och kungamakten var kröningen. Kröningen ägde rum i kyrkan och var viktig för kungens legitimitet. För svenska medeltidskungar ägde kröningen vanligen rum i Uppsala domkyrka. I ritualen ingick att smörja kungen med helig olja. Kröningen symboliserade kungens särskilda relation till Gud. Samtidigt blev kröningen ett tydligt bevis på hur kyrkan var med och bekräftade kungens maktställning. Kungamakten och kyrkan i Norden växte fram parallellt och var ömsesidigt beroende av varandra. Dessutom stod ofta de ledande personerna nära varandra genom nätverk och släktband. Medlemmar i kungafamiljen kunde ha höga positioner inom kyrkan och biskoparna satt med i rikets råd. Ibland förekom det att kyrkans högste företrädare styrde hela riket. Ett exempel från 1400-talet är ärkebiskop Jöns Bengtsson Oxenstierna som en tid också var svensk regent. Biörn Tjällén berättar vidare om det religiösa livet vid hovet. Den kungliga religiösa miljön skilde sig från kyrkan i övrigt. Kyrkan var territoriell, indelad i stift och socknar, medan kungamakten reste omkring under medeltiden och förde med sig egna klerker. Kungamakten hämtade kunskap från kyrkans administration, bland annat byråkratisk och juridisk kompetens, och det fanns därför gott om klerker vid hovet. Kungen hade också en egen biktfader, som ansvarade för själavården vid hovet. Genom predikan, undervisning och bikt fick biktfadern en inflytelserik position och bidrog till att ge både andlig vägledning och politisk rådgivning till medeltidens monarker. I ett forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet studerar nu Biörn Tjällén biktens speciella betydelse. Kungen ställdes ofta inför moraliska och etiska dilemman: samvetsfrågor som kunde handla om vilka skatter man kunde ta ut eller frågan om när det var legitimt att gå ut i krig. Biktfadern hjälpte genom bikten kungen att rannsaka sina motiv och att utreda hur dödssynder som vrede och girighet riskerade att grumla kungens omdöme. Vad som verkligen avhandlades i biktsamtalen mellan kung och biktfader är svårt att komma åt. Man får som historiker gå bakvägen och till exempel läsa de instruktionsböcker som biktfäderna använde sig av och som kan ge en uppfattning om vilken typ av diskussioner som fördes. I podden nämns bland annat den instruktion med ett strikt inrutat schema som Ingeborg Gerhardsdotter, abbedissa i Vadstena, gav till sin systerson, unionskungen Kristian I.  I frågor som rör andlighet, moral, etik, dilemman och samvetskval – där hämtade kungamakten stöd och råd från kyrkans håll under medeltiden.  – Även om medeltiden för oss kan framstå som en avlägsen epok, så förekom allmängiltiga frågeställningar som är lika aktuella än idag, säger Biörn Tjällén. Programledare: Nils Johan Tjärnlund. 
59:08
July 1, 2019
Avsnitt 2: Bilden av Sankt Olav
I det andra avsnittet handlar det om bilden av Sankt Olav. Vi träffar Anne Lidén, konsthistoriker vid Stockholms universitet, som berättar om Olavsbilder och deras symbolik. Under medeltiden var Olav den helige Nordens populäraste helgon och det gjordes många skulpturer och målningar som spelade en viktig roll för dåtidens människor. Det fanns ingen tv, ingen radio eller andra massmedia, men den kyrkliga konsten skapade en närhet till de himmelska krafterna och ingav hopp om framtiden.   Programmet spelas in på Historiska museet i Stockholm i den så kallade landskyrkan som är en rekonstruktion av hur en enklare medeltidskyrka kunde se ut. Museet har världens största samling av medeltida Olavsbilder. I programmet nämns bland annat Olavsskulpturen från Hedesunda kyrka i Gästrikland och ett altarskåp från Segersta kyrka i Hälsingland. På museet finns också en medeltida Olavsskulptur från Revsunds medeltidskyrka utmed Sankt Olavsleden.    I medeltida texter beskrivs Olav Haraldsson som en ståtlig man, vacker och medelstor till växten. Enligt Snorre Sturlasson var han kraftfull och duktig på både hantverk och idrotter. Den typbild som senare utmejslades inom kyrkokonsten ger bilden av en man med gyllene hår, skägg, krona och helgongloria och med kunglig dräkt eller rustning trampande på en krigare eller en drake – en symbolik som vill förmedla hur Sankt Olav trampar ner och krossar ondskan. Genom Olavsbilderna blev helgonet närvarande i kyrkorummet och bönerna om hjälp riktades till en himmelsk makt som kunde komma till undsättning i ens egen situation. Genom inskriptionen i skulpturens helgongloria ”Ora pro nobis, Sancte Olaue” (”Bed för oss, Sankt Olav”) hade konstnären skapat en betryggande evig bön för kyrkobesökarna.    Sankt Olav var också de sjöfarandes beskyddare. I många målningar kunde kyrkobesökare och församlingsbor nästan som i en actionfilm se hur helgonkungen förstenade onda troll och med ordets makt öppnade leder för fartygen. På så sätt ingavs hopp om att på samma sätt få helgonkungens bistånd på ”livets seglats”. Seglatsbilderna visade att sjöfararen inte klarar sig bara med ett tekniskt välutrustat fartyg, utan att man också behöver Guds hjälp på färden.    Anne Lidén berättar om fler ovanliga Olavsbilder på Historiska museet, bland annat tapeten från Skogs kyrka i Hälsingland och den 2,6 meter höga stenskulpturen från Vamblingbo på Gotland med Sankt Olav som en lagsymbol högst upp och ett livsträd.  Vidare hör vi om Olavsbilder utmed Sankt Olavsleden som vandrare inte får missa. Anne Lidén lyfter fram Olavsskulpturen av Haakon Gulleson i Borgsjö kyrka och Olavsskulpturen i Torps kyrka där Sankt Olav trampar ner den orättfärdige i Leviathans gap, alltså helvetet.    Anne Lidén berättar till sist om den allra äldsta Olavsbilden, som finns i Det heliga landet, på en pelare i Födelsekyrkan i Betlehem. I sin forskning daterar Lidén bilden till cirka 1160 och knyter den till en mäktig kvinna från Norden, den norska prinsessan Kristin Sigurdsdotter, som troligen donerade bilden till kyrkan. Bilden är nu aktuell i ett samarbetsprojekt. Den norska staden Sarpsborg, grundad av kung Olav Haraldsson 1016, lät i samband med tusenårsjubileet 2016 göra en kopia av Olavspelaren från Betlehem, bland annat som en symbol för fredssamtalen mellan Israel och Palestina på 1990-talet som i hemlighet fördes i Sarpsborg.  Programledare: Nils Johan Tjärnlund. 
54:38
May 26, 2019
Avsnitt 1 (kortversion): Om Sankt Olavsleden och pilgrimsturism
I det första avsnittet handlar det om pilgrimsturism, ett växande fenomen. Vi får träffa Mats Nilsson, forskare i kulturgeografi vid Karlstads universitet, som har undersökt orsakerna till att pilgrimsvandringar blir allt populärare. Vilka motiv driver människor att gå en pilgrimsvandring och vad man kan lära sig av en pilgrimsvandring– kan det bli en nystart i livet? Vi diskuterar också om Sankt Olavsleden kan bli Nordens motsvarighet till succésagan i Sydeuropa, pilgrimsleden till Santiago de Compostela i Spanien, som nu har hundratusentals besökare varje år. De tre snabbast växande formerna av turism är vandringsturism, religiös turism och kulturturism. Sankt Olavsleden har alla dessa delar! Dessutom är pilgrimsleden en del av den gröna turismen med hållbarhet som ett tema. Vi får också träffa två av eldsjälarna i arbetet med att utveckla Sankt Olavsleden: Bror Holm, kyrkoherde i Selångers församling, och Helene Westerlind, diakon i Selångers församling. Selånger är en bygd med framtidstro och det har bland annat uppförts två nya kyrkor i modern tid. Sommaren 2018 invigdes dessutom Selånger Pilgrimscenter intill den medeltida kyrkoruinen. En dröm är att få besök av påve Franciskus. En kortversion av första avsnittet inspelat på Selånger Pilgrimscenter. Programledare: Nils Johan Tjärnlund.
39:55
May 6, 2019
Premiäravsnitt: Blir Sankt Olavsleden Nordens motsvarighet till populära Santiago de Compostela?
I det första avsnittet handlar det om pilgrimsturism, ett växande fenomen. Vi får träffa Mats Nilsson, forskare i kulturgeografi vid Karlstads universitet, som har undersökt orsakerna till att pilgrimsvandringar blir allt populärare. Vilka motiv driver människor att gå en pilgrimsvandring och vad man kan lära sig av en pilgrimsvandring– kan det bli en nystart i livet? Vi diskuterar också om Sankt Olavsleden kan bli Nordens motsvarighet till succésagan i Sydeuropa, pilgrimsleden till Santiago de Compostela i Spanien, som nu har hundratusentals besökare varje år. De tre snabbast växande formerna av turism är vandringsturism, religiös turism och kulturturism. Sankt Olavsleden har alla dessa delar! Dessutom är pilgrimsleden en del av den gröna turismen med hållbarhet som ett tema. Vi hör också om kopplingar inom Mats Nilssons forskning till Loch Ness och Storsjöodjuret och om människans förkärlek för det gåtfulla. En annan tråd tar upp tanken att vi befinner oss i en ny fas, en postsekulär tid, där religion och sökandet efter svar på existentiella frågor spelar en ny roll på individnivå, vilket avspeglar sig även i nya turismtrender. Mats Nilsson avslöjar också varför han inte själv har pilgrimsvandrat och uppmanar de som pilgrimsvandrar att berätta om sina erfarenheter i sociala medier. Vi får också träffa två av eldsjälarna i arbetet med att utveckla Sankt Olavsleden: Bror Holm, kyrkoherde i Selångers församling, och Helene Westerlind, diakon i Selångers församling. Selånger är en bygd med framtidstro och det har bland annat uppförts två nya kyrkor i modern tid. Sommaren 2018 invigdes dessutom Selånger Pilgrimscenter intill den medeltida kyrkoruinen. En dröm är att få besök av påve Franciskus. På Selånger Pilgrimscenter välkomnas alla besökare och där kan man bland annat äta lunch, fika och arrangera konferenser och ta del av en växande verksamhet med utställningar och information. Selånger är själva startpunkten för Sankt Olavsleden som går till Trondheim i Norge. Inspelat i Selånger Pilgrimscenter. Programledare: Nils Johan Tjärnlund.
1:10:20
May 6, 2019
Make your own podcast for free with Anchor!